Olika sätt att läsa och skriva ECU
Tuningskolan – Olika sätt att läsa och skriva ECU.
När vi ska modifiera en mjukvara finns det olika sätt vi kan läsa och skriva en styrbox.
Här går vi igenom hur det fungerar, både handhavandet för oss på firman, men också vad det kan betyda för dig som kund.
De olika metoderna listas nedan.
OBD ”Normal read”:
Vi kopplar upp våra instrument och tar kontakt med styrboxen. Vi får en identifikation av styrboxens hårdvara och mjukvara. I detta läge kan man läsa ur styrboxens mjukvara. Den omfattning av mjukvara som man får ut beror på tillverkare och generation av styrbox, samt hur fordonstillverkaren har valt att implementera skydd.
Man kan få en ”partial read” som bara läser ut mjukvarans mappområde.
Eller så kan man få en ”full read” som läser ur nästan hela styrboxens data.
När man läser styrboxen på det här sättet får man ut den aktuella datan som finns i styrboxen, vare sig den är original eller har modifikationer som optimering eller andra ändringar. Vi brukar inte modifiera andra firmors mjukvara då vi gärna börjar från början så vi vet exakt vad som blir gjort. Vi letar då upp en originalmjukvara för din bil. Vissa undantag görs ibland om det finns någon funktion som kunden vill behålla från tidigare modifikation, och som inte påverkar vårat arbete med optimeringen.
Datan man får ut är endast relaterad till styrboxens flashminne för motorfunktionen, och innehåller inte mjukvara för tex. CPU, boot, eller immobiliser och fordonsspecifika kännetecken som VIN-nummer, nycklar osv.
OBD ”Virtual read”:
Till skillnad från OBD ”Normal read” så får vi istället en identifikation av styrboxens hårdvara och mjukvara, men vi kan inte läsa ut den aktuella datan ur styrboxen. Istället laddas en originalmjukvara ner från en molnserver som matchar fordonet.
Det innebär att vi alltid börjar från början på en mjukvara.
Det innebär ibland ett problem. Om kundens bil har haft modifikationer sedan innan (med eller utan kundens kännedom), så försvinner dessa eftersom mjukvaran som vi sedan skriver in i bilen är baserad på 100% originaldata. Vi frågar därför alltid om kunden vet om bilen är modifierad på något sätt, och vi kan ta beslut om vad som behöver göras. Men ibland vet inte kunden om dom har en modifierad bil eller inte, och det kan innebära att deras bil blir original igen, eller att tidigare modifikationer försvinner. Vi kan tyvärr inte hållas ansvariga för det vi inte kan ha kännedom om. Tråkigt för kunden, men vi försöker att undvika detta så gott det går.
Precis som vid en ”OBD normal read” så är datan man får ut endast relaterad till styrboxens flashminne för motorfunktionen, och innehåller inte mjukvara för tex. CPU, boot, eller immobiliser och fordonsspecifika kännetecken som VIN-nummer, nycklar osv.
Bench ”Normal read”:
Här tar vi ur styrdonet ur bilen och läser den ”på bänken” genom styrdonets kontaktstycke. Ibland går det att koppla in sig direkt i styrboxens kontaktstycke medans den faktiskt sitter kvar i bilen om den sitter väldigt lättåtkomligt.
I detta läget så får man ut samma data som vid en OBD ”Normal read”, men i många fall får man även ut mjukvara för tex. CPU, boot, eller immobiliser och fordonsspecifika kännetecken som VIN-nummer, nycklar osv.
Det är väldigt beroende på styrbox. Men ibland kan även den informationen räcka för att klona en styrbox om den gamla är trasig.
När man har styboxen på bänken kan man också lägga till en ”OBD unlock patch” för bilar som inte vanligtvis går att läsa via OBD-uttaget. Efter patchen är gjord så behöver man inte längre ta ur styrboxen ur bilen för att läsa och skriva den. Detta är en patch som är vanlig på Volvos bilar med VEA/VED motor, och även vissa BMW.
Bench ”Virtual read”:
Detta är ett läge som går att likna vid OBD ”Virtual read”, där man är tvungen att koppla in sig i styrboxen på bänken för att få fordonets identifikation och ladda ner en originalmjukvara från en molnserver. Det är ovanligt, men bl.a. vissa nyare BMW kräver det för att inte OBD-uttaget tillåter det. Det kan vara en orsak som tex. ”secure gateway” som agerar som en brandvägg mellan bilen och motorstyrdonet som gör att man inte har tillåtelse att få ut relevant data om man inte har auktorisation från fordonstillverkaren (tex. besök hos vissa märkesverkstäder eller tillverkaren själv).
Boot mode:
I detta läge har man styrboxen på bänken, men man är tvungen att öppna den för att komma åt all data man behöver. Det innebär att det tar lång tid, och vi är tvungen att sätta stift och prober på styrboxens kretskort för att kunna läsa ur allt vi behöver. Ibland behöver vi även löda på kretskortet. Man får samma data som man får i Bench ”normal read”, men detta förfarande används om man inte tillåts läsa ur immobiliser och nödvändiga data i Bench ”Normal read” för att klona ett styrdon.
I specialfall måste man även använda boot mode för att läsa ur styrboxens krypterade nyckel, för att kunna låsa upp den och läsa ur, eller skriva den över huvud taget.
När vi är tvungna att öppna ett styrdon är vi alltid försiktiga och professionella. Vi har gjort det otaliga gånger förut, men ibland kan det bli ett problem när tillverkaren har spridit klister över fler områden än normalt. Det är riskabelt och kan skada styrboxen. Det bör man vara medveten om.
När vi sätter ihop styrboxen igen så vädertätar vi den på samma sätt som originaltillverkaren. I många fall kan vi ge en garanti på 12 månader på tätningen.
Bilden är en arkivbild som avbildar en Boschstyrbox på bänken som vårat huvudinstrument AutoTuner är kopplat till.
Professorn
Tech nerd. Computers, cars, new frontline technology. Audiophile.
